Upp som en sol, ner som en pannkaka typ!

Först Tackar jag Ingrid som gett mig en utmärkelse, tyvärr kunde jag inte "ta den" från din sida. Får väl se om den kommer per mail sedan?????

Vi har varit några dagar till stugan, fast det började inget vidare. Samma morgon som vi skulle åka vaknade jag av en otrevlig magsjuka så vi kom inte iväg förren på kvällen.
Flinade åt mig själv i bilen dit, mådde skit men till stugan ville jag ändå.
Orkade inte ens packa upp när vi kom fram men vad ska man ha gubbar till annars, ha ha.
Nå, Torsdagen var det hopp om liv i gen fram på eftermiddagen, några ogräs rycktes upp och jag och Zita tog en vända runt området med mobilkameran för att se hur långt hösten kommit. Rozz fick vara hemma med husse för det känns just nu som han får allt av mig, hinner inte med Zita riktigt!
Zita fick söka kantareller oxå när vi var på vår egna utflyckt, tyvärr blev det bara 4 st, men de var stora och fina!

Efter kvällsmålet som blev varsina räkmackor med kaffe till
- måste ju festa till lite när man är i stugan -:)
kom jag på att jag skulle lägga ett spår och testa huru Rozz skulle bete sig om vi släppte honom helt.....
Det vara bara vi där på hela området,och det är ju långt till bilar och annat farligt...
Nå, jag gick iväg med vad huset förmådde, bitar av kalvsylta...
Gick ut på den nyslagna åkern, där ser man hundarna hur långt som helst om de lägger iväg.
Jag gick länge rakt fram och vek sedan tvärt ner mot Norra området där jag lade ut godbitarna på vägen där nere.....
Sedan väntade vi 20 minuter så spåret skulle hinna lägga sig rejält!

Janne fick gå ner på Norra och ställa sig där godbitarna var och hålla koll om hundarna drog all värdens väg, kanske hojta lite om det skulle gå åt skogen. Jag har ju aldrig släppt Rozz så här långt förr!!!!!
Jag gick med hundarna till spårets början, hade fullt upp att hålla dom efter en stund, de var så ivriga att starta! Jag släppte dom något tidigare än tänkt.....

Lite nervös var jag! Nä, jag var mera än så, ångrade att jag släppte Rozz......

Zita drar iväg, han efter, det gick så fort och jag ser hur långt iväg jag lagt spåret...  Jag springer efter så gott jag kan.... 
De var som en stormvind! De flög fram!
Jag blev förvånad att Zita fortsatte frammåt där jag (läs spåret) svängde av mot Norra...
Men Rozz han svängde av och nådde husse före Zita!

Så duktigt, inte en tanke på att dra på andra spår, vi som har så mycket vilt i markerna där uppe...
Ja, Zita vände när hon såg Rozz fått upp spåret på nytt...

När vi kom hem stannade vi och åt på MC Dounalds.
En jobbarkompis till gubben min sitter där och vi får veta att under tiden vi varit i stugan så har en av hans arbetskamrater gått bort i en tragisk olycka straxt utanför jobbet...
Så nu känner vi oss nerstämda och förvånade, tänk så snabbat allt ändras, bara för att en bilist glömmer se sig för när de korsar en huvudled när en mopedist kommer

Jag har ju träffat denna kille jag med, flera ggr, en så glad prick, alltid skrattande, ofattbart!

Avslutar med några foton från naturen vid stugan,
först Norra delen....

 Sedan Södra... vår stuga den röda i mitten.. Doggywalk
 

 vårt

Hedströmmen från udden

 Hedströmmen från Harrys brygga