Zita är magsjuk, det blir många små vändor ut.

Jag tyckte inte jag fick nåt gjort för så snart jag kom in i nåt så  var det dags igen. Så jag lastade in dom i bilen och åkte runt lite i omgivningarna med massor små stopp.

Jag lade ett spår oxå, avslutade med ett grisöra (mycket litet till Zita) Aptiten är det inget fel på

Rozz flinade jag åt, han förstog nog inte att ett spår kan avslutas utan obligatoriska köttbullarna. Han blev lycklig men tänkte lämna örat i skogen för att leta vidare, hi hi.

Ja så åkte vi vidare med bilen. Eftersom jag bara hade mobilkameran med så skulle jag INTE leta på Rysslägret. Jag hade 3 vägar att välja på och valde den jag trodde skulle leda ut mot stora vägen.......

Plötsligt ser jag en massa skyltar i en skogsbacke och förstår var jag hamnat.

Utifrån foton som fanns där och berättelser på tavlor så ska jag försöka återge allt jag utforskade där i skogen ca 2  mil från Karmansbo

Under andra värdskriget 1939 - 1945 flydde tusentals människor från krigets

Europa till det neutrala Sverige.

Bland dem fanns Sovjetiska militärer som rymt från Tyska krigsläger i det

okuperade Norge och Finland.

Där hade de utnyttjats som slavarbetare för att bygga vägar och järnvägar. I

Sverige ordnades läger för att ta emot flyktingarna, tre av lägren låg i

Skinnskattebergs kommun, Baggå herrgård, Pensionat Udden i Baggbron och Krampen.

Fördelen med Krampenlägret var det isolerade läget, närheten till järnvägen och

tillgång till arbete på statens mark.

Flyktingarna arbetade med vägbyggen eller i skogen och arbetet var avlönat.

För lönen köpte de gärna kostymer, klockor och cyklar.

Flyktingarna fick röra sig fritt men inom begränsat område.

Många blev goda vänner med lokalbefolkningen.

Intill Krampens järnvägsstation låg flycktinglägret Krampen där ca 300

aovjetiska militärflyktingar vistades 1943 - 1944

Det svartvita fotot från 1944 visar vägen förbi matkällaren, mannen på bild heter

Andre

I dag är källaren till huset mitt fram på bilden den enda byggnaden som återstår.

Flyktingarna arbetade på dagarna men det fanns också fritid. I ett egenhändigt

byggt Folkets hus ordnades ofta danser.

I lokaltidningen Bärslagsbladet kallades Krampenlägret en Rysk flyktingstad.

"Byggnaderna äro vackert placerade i sluttningen intill järnvägsstationen och har

den Svenska storfuran alldeles inpå knutarna.

På andra sidan vägen låg köket och matsalen som var så liten att alla inte fick

plats att äta samtidigt.

 fotot från 1946 visar bostadsbarackerna som fanns ovanför vägen

Lägerchefens bostad stod en bit bort.

All personal var Svensk och under ansvar av Socialstyrelsen. 

Den Sovjetiska legationen som i dag motsvaras av ambassaden hade stort inflytande

på verksamheten. I dokument från den här tiden står det att flyktingarna inte

fick umgås med Svenskar hur som helst. Dock tycker jag nog att bakgrunden på detta kort visar

att de besökte gårdarna i närheten.

Ner mot järnvägen låg en byggnad som kallades Folkets hus.

Den hade flyktingarna själva byggt av virkesrester från ett nedlagt sågverk. Här visades ibland film -

några uppspända lakan fick fungera som bioduk. Filmerna inleddes alltid med en

bild på Sovjetunionens diktator Josef Stalin och när han fyllde bioduken reste

aig alla upp i givakt.

Det ordnades ofta dans och musiken spelades av flyktingarna själva.

Danstillställningarna var mycket uppskattade av lokalefolkningen.

År 1900 invigdes Krampens järnvägsstation längs sträckan Örebro - Krylbo.

Järnvägsstationen är i dag riven, det enda som skvallrade om att här varit en station en gång var detta, jag tror att bron användes för att fylla på kol till lokomotiven förr....

Men den gamla tvättstugan stog kvar, en mycket vacker byggnad (skulle jag kunna tänka mig renovera och ha som sommarnöje om den låg lite i vackrare miljö

Det såg allt ut som halva huset varit bostad, tycker jag i alla fall..

Den andra delen av huset innehöll ett rum med stora hoar, stora som badkar, antar att både

människa och tvätt bykades däri

Att den en gång varit ett litet samhälle här i skogen runt stationen det förstod jag av

det skogen gömde. Gamla stengärsgårdar

Brunnar med i dag livsfarliga lock

Vid utvisningen sent på kvällen en dag  i Oktober 1944 skickades flyktingarna

tillbaka, dörrarna på tågvagnarna låstes noga.

Det blev en händelse som många  minns. Bergslagsbladet skrev  " Till Krampen kommo damer

i bil för att få ett sista sammanträffande med sina hjältar och några flickor stogo kvar

och grät ljudligt i en halv timma efter det tåget gått.

Från hela Sverige utvisades på Sovjetrysslands begäran ca 2 500 flyktingar, trots

att den Svenska regeringen visste att flyktingarna riskerade att hamna i mycket

svåra situationer så gjordes det inget försök att hindra Sovjetmakten krav på att

få hem sina fångar

Ja, medan jag då skuttade runt i skogen och letade tecken på ett tidigare  liv här så

var Rozz ARG!

Han hade hittat en pinne och som det pinnmonster han är så skulle den lösgöras från skogens grepp

Han både skällde och morrade

Milimeter för millimeter drog han envist i den

Men tyvärr fick han lämna kvar pinnen, den var för stor för min lilla bil

Magsjukan fortsätter och nu har jag slut på Dimoren, avvaktar till i morgon, i värsta fall

får jag åka in till Köping och köpa nya. Tills dess blir det ingen mat mera för Zita.

Måste försöka få henne frisk så jag slipper gå brandvakt i natt med. Är bara orolig att Rozz

ska smittas så jag får fortsätta veckan ut med nattliga promenaderna

Och som avslutning, TACK ni som är ansvariga för denna blogg, nu har ni lagt dit så jag kan välja textstorlek.

Tydligen lönar det sig att tjata på er...

Till salu!    Villa på Enhagen Västerås.   Foto och kontaktmail finns här

http://www.pixbox.se/alb1069575

I morgon bär det av till Västerås igen för att serva gubben under hans lediga dagar. Han målar och jag ser till att han får mat i sig så att säga.

I dag har jag lekt turist i mina nyblivna hemtrakter.
Jag har sett på mina hundpromenader en vägskylt med ett bekant namn på. Jag vet att jag varit där som ung med mina föräldrar och idag kände jag för att återuppleva lite minnen.

Jag lastade alltså hundar i bil och svängde av vid Rysstorget. Ja vägskälet kallas så....

Hela 7 km ska jag åka. Ryssvägen heter vägen som leder rakt ut i urskogen. Namnet har den fått pga att Ryska krigsfångar byggde den på 40 talet.

Jag färdas sannerligen genom vackra nejder, känns som totalt orörd natur, som om jag var ensam i universum.

 Är det inte skogstjärnar så är det sten beklädd med vitmossa i mängd, faktiskt riktigt vackert det med.

Dessemellan ser jag stora myrar, minns hur jag som barn var med mina kusiner från Eskilstuna, deras pappa älskade Hjortron och skulle alltid upp i Kloten eller Krampenskogarna och leta efter skogens guld

Snart updagas dock för mig att ensam här är jag då inte. Det står husvagnar och husbilar lite var stans. En stor camping ser jag också.

Jag färdas vidare på Ryssvägen och ser plötsligt  en skylt i skogen.  Tur det, annars hade jag missat

Detta är Rysstenen som Ryska soldater mejslat in hammaren och skäran i.

 Bredvid står en stor sten som enligt inskriptionen restes för att hylla deras minne, än i dag tänds det visst ljus vid ders sten.

 När vi kom fram till Krampen tog jag och hundarna en promenad, jag sökande efter rysslägret och hundarna efter äventyr.

Zita hittade ett tomt märgben som någon hund lämnat kvar, Rozz var inte glad att det inte fanns 2 st.

 Men han hittade en skogskälla som han badade i så var han nöjd i alla fall.

Men jag lyckades inte hitta Rysslägret så jag måste åka tillbaka en dag och leta....

 Med mig hem i bilen hade jag 2 blöta hundar

Och för den som vill veta mera så.... Denna text stog på en stor tavla vid rysstenen.

Hammaren och skäran i Rysstenen ristades 1944 av de Sovjetiska soldaterna som bodde i flyktinglägret i Klampen.

Vägen här, kallas Ryssvägen, byggdes av flyktingarna.

Under 2 värdskriget 1935 - 1945  flydde tusentals människor från krigets Europa till det neutrala Sverige. Bland dom fanns Sovjetiska militärer som rymt från Tyska krigsläger i Norge och Finland.
Där hade de utnyttjats som slavarbetare för att bygga vägar och järnvägar.

För att kunna ta emot och kontrollera flyktingarna i Sverige ordnades särskilda läger och ett finns i Krampen.

I oktober 1944 utlämnades flyktingarna till Sovjet. Det var ett krav från sovjetmakten som den Svenska regeringen gick med på.
I Sverige ansåg man att det var säkrast att lyda Sovjetunionen som i och med krigets slut hade fått en mäktig ställning.

De unga männens hemresa har tystats ned men efteråt ställer sig många frågan om det verkligen var rätt att skicka hem dom.

Josef Stalin som styrde Sovjetunionen då, betraktade krigsfångar som landsförrädare. Den sista kulan skulle man som soldat ge sig själv istället för att låta sig tillfångatas.
Under Stalins regering dog flera miljoner människor i Sovjet en onaturlig död.

Vad hände då med de flyktingar som Sverige skickade tillbaka?
Det var ungefär 2500 personer.

http://svt.se/2.35123/1.1332354/rysslagren_i_skinnskatteberg?lid=senasteNytt_1088580&lpos=rubrik_1332354

Janne jobbar natt ett par dagar nu och så för att han ska få den behövliga tystnaden i husbilen så har jag tagit hundarna med mig till Karmansbo.

Det går bra att få i Rozz hans smärtstillande medesin, den är som hundgodis, svårare är att få in Zita pencelinen.
Hon har blivit en expert på att sortera ut den och droppa den på golvet -:)

Jag upplever det redan som att Rozz går bättre, i dag när han sprang lite såg jag att baktassarna hade lite medrörelser (inte bara jämfotahopp) Dessutom, han vill bli kliad på magen, mellan benen, han som alltid morrat till om man närmat sig där...
Ja, han har nog levat med smärta, kanske från födseln, jag ska maila hans första matte och höra mig för bara jag vet lite mera.....

Eftersom de nu ska vila båda 2 så har vi bara gått kortrundor så jag har pulat lite här hemma.

Före såg det ut så här, inte så snyggt, men ändamålsenligt.
Våra gamla steriobänkar blev helt perfekta i köket, man kan sitta på dom och till hösten får jag plats för några pelargoner ovanpå dom..........

Jag fick tag på en stuvbit så nu har jag sytt draperier att dölja innehållet med. Bara jag får tag på spännband oxå så blir det perfekt.

Bättre blev det i alla fall.......

Å linslusen kommer ju alltid när man ska ta kort

Sedan har jag roat mig med att korta av och ändra gardiner.

Förövrigt så har Skagra kommit igång igen och veckans alster blev dessa...

Jag tror att jag gjort rätt, har inte fått godkännt än.

1. Reflecktion

2 Glödande genomskinlig text

3. Glödande text

4. Fluff, lek med Smudgeverktyget

Du som läser från Facebook, vill du se bilderna så får du gå till min Blogg

 Efter en vecka med städning, tvätt av fasad, bättringsmålning och jag vet inte allt så i går, Söndag kände vi för lite ombyte så vi åkte till stugan. Jo, bilen var fullastad för naturligtvis finns det mycket smått och gott kvar som ska flyttas från villan till lägenheten eller stugan -:)

 Vi hade tur med vädret, sommaren kom åter och hundarna uppskattade verkligen att få bada i hedströmmens sköna vatten.

Rozz njuter som synes i full fläng av sitt dopp

Sedan gick vi rundan ner på Kolsva och tittade om det skulle vara nåt liv på byn. Ja, inte var det mycket inte, de gamla vanliga äldre männen som satt utanför fiket och en och annan som gick från eller till affären bara.

 Hem tog vi banvallen, det är så lungt och skönt att promenera på den gamla nerlagda banvallen

 När gräset var klippt vid stugan åkte vi vidare till Karmansbo, jag klev av som jag brukar vid Hed och gick med hundarna, en promenad på 30 minuter. Det jag gillar med den promenaden är att den blir på samma banvall som den som går i Kolsva!

Det är nämligen så att den är i ordninggjord från Karmansbo och ner till Kolsva, en sträcka på 1- 2 mil.

Jag drömmer om att en dag cykla där, skulle vara intressant att se hur det ser ut hela sträckan. Banvallen förbinds med Rombo Leden som är en mycket gammal Pilgrimsled som folk än i dag vandrar

 Lummigt och vackert är det i alla fall i den delen jag bor vid

 Plötsligt tvärstannar jag på vår promenad. Jag ser något på marken, tror först att det är en enorm fjäril...............

 Men ser sedan att det ju bara är ett av årets första höstlöv! (inte så kul att förstå att hösten närmar sig)

Här har vi sedan i kväll hållit på att fixa i vårt nya hem! Janne har satt upp tavlor i sitt rum, själv har jag gjort en liten läshörna åt mig själv.

Blev mysigt med 2 läslampor under hyllan.

Det var allt för denna gång.

Vi fortsätter flytta runt grejer, är inte riktigt klar över var allt passar in men det ger sig med tiden.

Den nya loggan är ju ingången till oss, ljugarbänken på verandan och vår uteplats .

Jag har pratat lite med grannarna, det verkar som den vackra mörka liljan är en gammal som funnits här i många år