Ja, det var tur vi hade husbilen, det var massor folk och i husbilen var ju hundarna trygga. Hemresan tog över 1 timma, normalt åker vi denna sträcka på 10 minuter, rejäla bilköer alltså. Mestadels stillastående

I em ska vi ta en promenad till campingen och titta lite. Kanske vi där ser Susannes kompisar för ännu har vi inte sett några som stämmer in på beskrivningen och fotona som hon visat oss

Fincrusingen skulle bestått av 250 av de vackraste bilarna, men jag läste i dagstidningen att det blev 300 st för det var SÅ svårt att välja bland de alla finaste åken.

Ja eftersom det är BIG POWER MEET i stan så handlar livet mest om glänsande vrålåk och en och annan rishög.

Jag startade dagen med att packa vatten i ryggen och sedan gick jag och hundarna och kollade på Campingen.

Det började redan då vara knökfullt, men än så länge fanns det plats till några flera.
Flera småfulla gubbar undrade om mina hundar behövde vatten men jag svarade ju att det har jag i ryggsäcken. Vi gick till kiosken och köpte en magnum mandel och nu har Rozz ochså lärt sig att sitta och gapa när matte äter glass. Jo, matte brukar blåsa in små smakbitar i deras gap.
Många fina bilar fanns det som sig bör...

Zita gäspar och tycker väl att måste vi går här år ut och år in. Ja, det är liksom nåt som hör till att gå där.

Naturligtvis hör det till att bada också när vattnet så tillåter. Faktist så blommade det inte så dessa 2 busar fick doppa sig flera ggr i värmen.

När jag går där på campingen så ser jag något vackert. Var bara tvungen föreviga alla dessa pellisar

På hemvägen blev matte trött i ryggen så jag satte mig i en busskur.  Oj vad hundarna njöt av vilostunden i skuggan.

På kvällen åkte vi Volvon med husse vid ratten in till Saltängsvägen och kollade.