Direktlänk till inlägg 16 februari 2009
Tror att livsandarna börjar återvända. Tack Gode Gud för kortisontabletter!
Har haft fullt upp i dag. Var efter förmiddagsrundan till bassängen för mitt sjukgympapass, kul! De hade fått kortslutning i larmet, vi fick köra vårt pass under ett evigt tut, tut, tut -:)
Personalen var nog mera irriterade än vi för deras sittplatser var under....
Sedan gick jag med hundarna en sväng på Råby, dels i skogen och dels bland husen.
Märker att Rozz återigen behöver social träning för nu jagar han bilar tom..
Ja inte vanliga, det ska vara lastbilar eller traktorer.
I går gick jag en lång underbar tur ut på landet (Barkarö) var borta i 2 timmar. Tyckte väl att min lilla bushund skulle vara trött efter det, jag var i allafall trött -:)
Men inte han inte, jag slängde ut en näve godis i trädgården, skyndade mig att låsa upp dörren, av med skona och öppna altandörren för inkallning...............
Ser hur han tittar på mig för att sedan rusa iväg i full fart mot staketet som han grasiöst flög över.
Vi har höjt det till ca 1.20 dubbla nät ovanpå varandra...
Hjälper inte för min buse.
Mästare på höjdhopp!
Han är 56 hög, alltså ingen bjässe.
Nå som alla män så vägen till hans hjärta går genom hans mage så jag ställde mig vid gatan, när han kom rusande slängde jag ut några ostbitar jag hämtat inne och naturligtvis blev det tvärnit.
Bara att fånga in rymlingen.
Men varför är det SÅ spännande att rymma?
Jag är ju rädd att han ska korsa en gata när det kommer en bil!
Så fort som han rusar så..
Tråkigt detta för jag törs ju inte ha han ute på gården själv ens 2 minuter..
Undrar om detta bara är unghundens äventyrslusta?
För efter 2 timmars promenad borde han väl vara åtminstone lite trött?
Min lilla buskille